Skolutveckling – text från Rektorsprogrammet

Att leda skolutveckling i en mål- och resultatstyrd skola

Hur ser jag på och vad står jag för när det gäller att leda skolutveckling i en mål- och resultatstyrd skola? Syftet med detta arbete är att sammanfatta mina tankar kring frågeställningen och skapa en koppling till den egna praktiken.  För att skapa en mer läsvärd text har jag valt att inkludera mina egna reflektioner och uppfattningar fortlöpande i texten.

Frågeställningen är komplex med många olika aspekter. Rektors roll i en politisk styrd verksamhet, spänningen mellan formulerings- och realiseringsarenan, skolans kvalitetsarbete mm. Här följer några nedslag om olika teorier från seminarier, föreläsningar och kurslitteraturen.

Sedan början av 1990-talet har svensk skola varit föremål för flera stora reformer, framförallt  förändrat huvudmannaskap/decentralisering och en övergång till mål- och resultatstyrning (Jarl & Rönnberg 2010). I samband med detta har också nya kontrollsystem byggs upp med lokala arbetsplaner, kvalitetsredovisningar och fler och utökade nationella kunskapsutvärderingar.

Min reflektion av att som rektor leda skolutveckling i en mål- och resultatstyrd skola är att vi lätt kan få fokus på fel saker. I arbetet med att skapa oss en så heltäckande och korrekt bild som möjligt av verksamheten på skolan följs data upp från olika prov och diagnoser, mål utvärderas på olika nivåer och allt sammanställs i vår årliga kvalitetsredovisning. Genom självvärderingar och analyser av resultaten uppskattar vi vår måluppfyllelse och skriver fram vilka områden som fungerar bra och vilka om vi behöver utveckla mer framöver. Skolans arbetsplan för nästkommande läsår tas fram och anger vilka prioriterade mål som ska gälla. Detta cykliska kvalitetsarbete förankras i verksamheten och föräldrar och elever involveras. Våra mål följs upp genom insamling av olika data, resultaten analyseras och bedöms och nya mål tas fram. Vi rör oss ett steg uppåt på en imaginär kvalitetstege som bygger på kvalitets- och resultatmått som vi till stor del får oss serverade av andra (kommunen, Skolverket). Risken är uppenbar anser jag att vi i vår verksamhet fokuserar mer på att förbättra våra kvalitets- och resultatmått än att se på hela vår verksamhet som den är och att värdera det som Dahlberg, Moss och Pence (2001) benämner som det meningsskapande.

Dahlberg, Moss och Pence problematiserar själva begreppet kvalitet. Kvalitet är en del av den modernistiska förståelsen av världen som utgår från upplysningstidens uppfattning om vetenskapens seger över naturen och dess möjlighet att förutse och kontrollera samhällets utveckling. Med kvalitet inbegrips en universell och objektiv standard som inte kan omfatta komplexitet, värderingar, subjektivitet och mångfald. Med kvalitet faller vi tillbaka till en önskan om visshet och linjär utveckling i en värld av ordning och struktur. I polemik till detta introducerar Dahlberg, Moss och Pence istället begreppet meningsskapande. I diskursen om meningsskapande finns samma önskan om att förstå och begripa som vi finner inom kvalitetsdiskursen, men där meningsskapande används för att svara på frågan om vad som är ett gott arbete i skolan så kommer det att förklaras med utgångspunkt i att själva begreppet gott arbete i sig är kontextbundet, föremål för oenighet och förhandlingar. I den meningsskapande diskursen söks inte enighet och de svar som lyfts fram, vad som är, kan vara eller bör vara ett gott arbete i skolan, måste alltid förstås i ett sammanhang, utifrån kunskaper om t ex tidig barndom och skolans miljö med dess deltagare och pedagogik. Kvalitetsarbetet söker å sin sida efter enkla och säkra svar som kan legitimeras av vetenskap och experter. I enlighet med modernismens tankar om att fakta är åtskilt från subjektiva värderingar, blir kvalitetsarbetet mer av teknisk natur och därigenom tror vi oss få svar som vi inte behöver och kan ifrågasätta. Vi skapar på detta sättet en förståelig men starkt komprimerad bild av något som är mycket mer komplext (Dahlberg, Moss & Pence, 2001).

Den ökade "frihet" som skolan har fått genom decentraliseringen och övergången från en regelstyrd skola till en resultatstyrd skola begränsas genom den ökade kontrollfunktionen som Skolinspektionen bl a innehar. Rädslan att göra fel blir större än viljan att våga prova något nytt och eget. Det kreativa får stiga åt sidan framför beprövade lösningar. Vi skapar skolor som likt McDonalds har checklistor och processkartor för alla upptänkliga situationer. Skriftliga rutiner och resultat som kan åskådliggöras i sifferform blir viktigare än att skapa en kreativ och nytänkande undervisning. Vi släpper blicken som spanar efter nya mål i horisonten och slänger den över axeln allt oftare och ser noga till att hålla ryggen fri. För att bryta detta måste jag som ledare tydligt kommunicera vad som är viktigt. Gunilla Dahlberg uppmanade oss rektorer i sin föreläsning den 20 januari på Stora Brännbo i Sigtuna, att göra det vi måste göra - snabbt och utan för mycket arbete, för att sedan kunna satsa all kraft på det som gör skillnad, det som skapar mening.

Den ifrågasättande och kritiska undertonen till dagens jakt på kvalitet och goda resultat återfinns på flera ställen i kurslitteraturen. Utvärdering blivit en självklarhet som genomförs utan eftertanke och reflektion. Utvärderingen har blivit till en förvaltningsritual som utförs efter konstens alla regler men vars egentliga berättigande inte ifrågasätts (Lindgren 2008, Rabo 2006). En beställaren av en utvärdering vet med bestämdhet att en utvärderingen ska göras men som inte kan besvara varför. Det bara är så (Lindgren 2008). Samtidigt är budskapet från kurslitteraturen och föreläsningarna entydigt; utvärdering behövs för att kunna styra och leda en verksamhet i ett mål- och resultatstyrt system. Men det som ofta saknas är en medvetenhet och kunskap om hur det ska ske och vilka syften som uppnås med olika utvärderingar. Verdung skriver om utvärdering och de sex användningarna (Verdung 2006) och Lindgren (2008, s. 57) ger oss en programteori för "att bringa ordning i, beskriva och förstå tänka förlopp och bakomliggande antaganden i en verksamhet som skall utvärderas". Rabo (2006, s. 190f) skriver om kreativ utvärdering där utvärderingen rör sig utanför de traditionella formella ramarna och istället sker på ett respektfullt och förstående sätt med fokus på processen och utvärderingen i sig. Hennes uppmaning är att vi själva ska ta kommandot; utvärdera istället för att bli utvärderade.

Metod och analys i skolans kvalitetsarbete innebär för mig först en insamling av data i form av resultat från framför allt kundundersökningar, trivselenkäter, medarbetarenkäter, nationella prov, diagnoser och lärarnas bedömning av elevernas måluppfyllelse beträffande kunskapsmålen. Dessa resultat sammanställs och jämförs med resultat från tidigare år, mellan pojkar och flickor, andra skolor etc. Med det som underlag görs sedan en analys och försök till förklaring varför resultaten blev som de blev. Här är det viktigt att jag involverar personal, föräldrar och elever i arbetet - både för att få en så riktig analys som möjligt men också för att förankra och skapa en delaktighet i synen på var vi befinner oss.

I analysen av varför resultaten ser ut som de gör på min skola är det intressant att ta del av Skolverkets rapport Vad påverkar resultaten i svensk skola? (Skolverket 2009). De faktorer som påverkat resultaten allra tydligast är den ökade segregeringen, decentraliseringen, differentieringen och individualiseringen. Det är komplexa förhållanden som påvisas och för flera av de undersökta faktorerna är det inga entydiga svar vi får. Beträffande ökade resurser i form av lärartäthet och klasstorlek så hänvisar rapporten till forskning som visar på att effekterna är svaga. Det är framför allt bland yngre elever och elever med sämre studieförutsättningar som ökade resurser ger effekter på resultaten.

En faktor som tydligt påverkar resultaten i positiv riktning är lärarnas förväntningar och kamrateffekten (a. a.). Det är också något som jag uppmärksammade under mitt studiebesök i Nya Zeeland i höstas. Lärarnas förväntningar på eleverna var höga och kraven sänktes inte bara för att en elev behövde någon typ av särskilt stöd. Kraven låg fast men insatser gjordes. Kamrateffekten var också något som var mycket tydligt i de nya zeeländska skolorna som jag besökte. Det fanns en allmän inställning till skolan och lärandet bland eleverna som var positiv. Det var helt enkelt något positivt att vara duktig i skolan, något som alla strävade efter. Så är det inte alltid i min skola, och så var det än mindre på min tidigare skola med högstadieelever. Detta är enligt mig ett problem i dagens skola i Sverige. Eleverna har ett annat mål med skolgången än det som samhället har, och här har skolan ett stort ansvar. Jag tycker mig se att det finns en diskrepans mellan vad vi säger är målen med skolan och vad vi värderar genom ord och handling. Inte sällan premierar vi social kompetens, empati, engagemang och drivkraft hos en elev framför goda kunskapsresultat i skolans vardag och verksamhet. Jag vill till och med påstå att det bland lärare och skolledare finns ett inte oansenligt antal som har en negativ inställning gentemot de elever som studerar extra hängivet med goda skolresultat som följd. Och även om detta inte är legio så värderas dessa elever inte i den utsträckning att de kommer att uppfattas som förebilder och goda exempel för andra elever. Troligtvis bottnar detta i vårt starka samhällsbygge med en stark betoning av allas lika värde, solidaritet och inte minst Jantelagen - att inte sticka ut. I Nya Zeeland lyfte lärarna och skolledarna fram de duktigaste eleverna på ett mycket tydligt sätt. Vissa fick bära små pins på skoluniformen som berättade att de vunnit en kunskapstävling eller var ordningsman i klassen. Vid våra lektionsbesök fick alltid den bäste eleven resa sig upp och läsa ur sin prisbelönta uppsats eller visa sin skicklighet med ett matematiktal på tavlan. I min skola skulle mina lärare avsiktligt undvika att lyfta fram den bäste, den som vi redan tycker fått tillräckligt med uppmärksamhet, och istället låta någon annan visa vad han eller hon kan. Om det däremot rör sig om frågor kring hur man är som god kamrat eller andra värderingsfrågor tvekar vi sällan att lyfta fram de som vi tycker utmärkt sig mest. Här tror jag att vi har ett stort arbete framför oss. Vi måste först av allt bygga upp en gemensam värderingsgrund kring dessa frågor. Att våra elever inte en sekund ska kunna tvivla på vilka mål och syften som skolan har och att goda ämneskunskaper inte står i konflikt med de normer och värderingar som skolan arbeta för. Målstyrning kräver att målen är kända men också trovärdiga.

Sammanfattningsvis vill jag betona vikten av att se verksamheten. Att jag som ledare på min skola kan se förbi de förenklade resultat- och kvalitetsmåtten och se verksamheten som den är - komplex och föränderlig. Att jag som ledare vågar tänka framåt och sätta mål som utvecklar verksamheten mer än bara rätta till felaktigheter. Att jag som ledare alltid återvänder till grundläggande värderingsprinciper, såväl egna personliga som de i skolans styrdokument, i samband med beslut och utvecklingsfrågor. Och att jag kommunicerar allt detta med skolans aktörer, personal, elever och föräldrar. Så väljer jag att besvara frågan som ställdes i början av detta arbete; Hur ser jag på och vad står jag för när det gäller att leda skolutveckling i en mål- och resultatstyrd skola?

Referenser

Dahlberg, Gunilla; Moss, Peter & Pence, Alan (2001) Från kvalitet till meningsskapande
postmoderna perspektiv – exemplet förskolan. Stockholm: HLS förlag.

Jarl, Maria & Rönnberg, Linda (2010) Skolpolitik - Från riksdagshus till klassrum. Malmö: Liber AB

Lindgren, Lena (2008) Utvärderingsmonstret. Kvalitet och resultatmätning i den offentliga
sektorn. Lund: Studentlitteratur.

Rabo, Annika (2006) Utvärdering som moderna ritualer, Rombach & Sahlin-Andersson (Red.) Från sanningssökande till styrmedel. Moderna utvärderingar i offentlig sektor. Stockholm: Santérus Förlag

Skolverket (2009) Vad påverkar resultaten i svensk skola? Kunskapsöversikt om betydelsen
av olika faktorer. Stockholm: Skolverket

Vedung, Evert (2006) Utvärdering och de sex användningarna, Rombach & Sahlin-Andersson (Red.) Från sanningssökande till styrmedel. Moderna utvärderingar i offentlig sektor. Stockholm: Santérus Förlag

Att synliggöra lärandet – reflektioner efter Nya Zeeland, del II

Från min studieresa i Nya Zeeland följer här fler reflektioner och intryck.

Att synliggöra lärandet

De nya zeeländska lärarna och rektorerna var mycket stolta över sin nya läroplan. Den är tydlig och har fått en stor acceptans ute på skolorna. En av läroplanens grundprinciper är att eleven själv ska engageras i sitt eget lärande, Learning to learn. Detta åskådliggörs på flera olika sätt i skolorna. Mest framträdande är att lärarna tydliggör målen med lektionerna för eleverna, och gör det mer eller mindre varje lektion. Idag ska vi göra XX och syftet är att vi ska bli bättre på YY. På så sätt hamras skolans mål in hos eleverna.

Ett annat  sätt att synliggöra lärandet är de otaliga skyltar och anslag med skolans mål som finns uppsatta i klassrummen. På en skola arbetade lärarna med små plasttavlor på varje bord som beskrev vad syftet var att eleverna skulle lära sig. "We are learning to: " Inför de olika momenten byttes texten ut av läraren så att den alltid var aktuell. För den elev som råkat slumra till eller av annan orsak missat introduktionen till lektionen så fanns syftet precis framför ögonen, hela tiden.

De flesta skolorna som vi besökte arbetade med någon typ av portfolio där eleverna själva och tillsammans med lärare och föräldrar kommenterar elevens kunskapsutveckling inom de olika ämnena och hänvisar till olika resultat och arbeten. På så sätt knyts ämnenas mål och innehåll till en individuell bedömning som exemplifieras med skolarbeten. Hela tiden bibehålls den positiva tonen och det finns en utvecklingsidé bakom all kritik.

Tidigare inlägg:
Beröm framför bannor

Fortsättning följer:
Förhandla inte ned kraven
Att lyfta de goda exemplen
Rektors roll

Trevlig sommar!

Imorgon går jag på semester och jag vill passa på och önska alla en trevlig sommar! Läsåret 2010/11 har i många bemärkelser varit att tungt år med mycket arbete men också med goda resultat. Jag sitter som just nu och skriver på vår kvalitetsredovisning där vi redogör för hur väl vi lyckats uppnå de mål som vi satte i augusti förra året. Överlag är måluppfyllelsen god.  Rösjöskolans personal, elever och föräldrar har gjort ett stort arbete och tillsammans har vi visat att Rösjöskolan är en skola i framkant. Så sträck på er! Det är hos oss som lärarna arbetar med Lesson Studies och videofilmar sina matematiklektioner för att finna detaljer att finslipa. Det är hos oss som elever från andra kommuner står i kö för att komma in på vår särskola. Det är hos oss som vi har fem skolungdommar som renoverar bl a förskolans gård med slipning, inoljning och falurödfärg. Plus en himla massa andra bra saker. Som att vi har sommarfritids med möjlighet till dopp i Rösjön. Återigen, trevlig sommar till er alla och så ses vi i augusti för ett spännande nytt skolår där vi bland mycket annat senare på våren ska flytta in i ett nytt skolhus!

/ Micke

Intressant läsning om datorer:Timpans lärarlyft – Lärandets stretchadhet

Väljer att länka till ett intressant blogginlägg kring datorer i skolan.

http://timpteach.blogspot.com/2011/04/larandets-stretchadhet.html?spref=tw&m=1

Beröm framför bannor – reflektioner efter Nya Zeeland, del I

I november 2010 tillbringade jag två veckor i Auckland, Nya Zeeland och besökte flera olika skolor. Intrycken var många och så här närmare ett halvår senare så känns tiden mogen att försöka sammanfatta mina reflektioner. Man ser vad man vill se lyder ordspråket och så gäller även för mig. Intrycken från Nya Zeeland förstärker devis pedagogiska idéer som redan finns.

Beröm framför bannor

Rektorn som tar emot oss på skolan berömmer sin lärarkår och får oss att tro att just hon är osedvanligt lyckligt lottad som fått tag i denna grupp med superlärare. På samlingen i samband med "morning tea" tackar rektorn lärarna för gårdagens uteaktiviteter och fortsätter att berömma sin personal. I klassrummet möts vi av samma anda, läraren lyfter sin elever genom att ständigt och jämnt fälla positiva kommentarer kring eleverna, deras arbeten och särskilt det de gör. Särskilt minns jag en elev som jag satt bredvid under en lektion. Läraren närmar sig oss och ber eleven visa mig hennes senaste matteprov. Eleven får fram provet som på framsidan visar en inringad etta. Entusiastiskt uppmanar läraren eleven att visa "the Swedish visitor" hur bra hon löste mattetalet. Under tiden som jag lyssnar uppfattar jag att talet som eleven berättar om är den enda uppgiften i provet som hon klarade, resten blev fel. Men det verkar inte bekymra varken elev eller lärare just nu, eleven visar stolt hur hon gick tillväga och läraren strör in positiva kommentarer och beröm emellanåt.

På Rösjöskolan arbetar vi också efter devisen att moroten är viktigare än piskan. Se det goda, ignorera det dåliga. Fokusera på det positiva. Men ingenstans, någon annanstans än på Nya Zeeland, har jag mött ett så pass heltäckande och i grunden positivt bemötande av elever. Under hela min tid i Nya Zeeland och alla mina skolbesök möttes jag bara en gång av något som bröt mönstret; en speciallärare som suckade högt och skakade på huvudet när hennes elev lämnade hennes bord för att gå in i klassen igen.

När vi lämnar skolan för dagen sitter rektorn upptagen. Det visar sig att hon sitter i samtal med en representant för lärarfacket. Ärendet gäller en lärare som rektorn vill bli av med. Att fokusera på det positiva innebär inte att man helt kan ignorera det negativa. Dåligt beteende bland eleverna beivrades, stoppades, snabbt och hårt. Utan att ge en negativ efterklang i klassrummet där läraren snabbt växlade tillbaka till ett positivt tonläge igen. Tjat existerade inte.

Fortsättning följer.

• Att synliggöra lärandet
• Förhandla inte ned kraven
• Att lyfta de goda exemplen
• Rektors roll

Ny läroplan

Idag har vi haft studiedag för alla lärare på skolan. Dagens ämne har varit de nya läroplanerna för grundskolan (inkl förskoleklassen och fritidshemmet) och grundsärskolan med ett särskilt fokus på det första kapitlet; Skolans värdegrund och uppdrag. Efter en introduktion och en film från Skolverket har lärarna arbetat i grupp med att gå igen de olika avsnitten i det första kapitlet och försöka utmana vår egen verksamhet i hur väl vi redan idag lever upp till det som den nya läroplanen föreskriver. Värdegrundskapitlet innebär inga stora förändringar jämfört med nuvarande läroplan men är trots att det är inledningskapitlet något som många lärare bara ha läst någon enstaka gång. Till skillnad från kursplanerna, som många lärare kan utantill.

Att läsa läroplanstexter kan skapa en frustration över allt som vi i skolan ska hinna med. Det är lätt att fokus flyttas från det jag kan göra och påverka till större strukturella hinder och problem. Då rinner all energi ur kroppen. Istället måste vi medvetet skifta fokus till det som vi kan påverka. Hur kan JAG påverka MIN undervisning? Hur kan JAG påverka min LEDNING av skolan? Då kommer också energin tillbaka tillsammans med glädjen och lusten. Och på så sätt kan en dag, tillsammans med kapitel 1 i nya läroplanen och kollegor på skolan, bli en riktigt bra arbetsdag som bygger grunden till en bättre skola.

Lastbilar och grävmaskiner

Startskottet har nu gått för vårt nybygge. Det allra första som sker är att Sollentuna Energi ska bygga en elstation på vår fotbollsplan. För att få dit alla kablar gräver de ett kabelschakt från Ribbings väg, mellan TBA-klasserna och bildsalarna och sedan ut mot fotbollsplanen. Det öppna schaktet ska noga stängslas in och det kommer att finnas utmärkta övergångar så att förbindelsen mellan de olika skolhusen fortfarande finns kvar. När schaktet fylls igen, om någon vecka, kommer JM (byggföretaget som skall bygga det nya skolhuset) att etablera en byggväg i ungefär samma  sträckning fast att den fortsätter runt fotbollsplanen/isbanan och ansluter via  beachvolleyplanen till den framtida byggplasten vid den nuvarande lekplatsen.

Nu är det "bara" 15 månader kvar innan vi kan flytta in! Så trots böket med byggmaskiner och alla transporten så har vi något riktigt fint att se fram emot!

Ponsonby Primary School

Lägger upp några bilder från dagens besök på Ponsonby Primary School. Det är innerstadsskola i Auckland, NZ, med elever till välbärgade och högutbildade föräldrar (decile 10). Skolans styrelse (Board of Trustee) har beslutat att eleverna inte ska bära skoluniform, vilket annars är det vanliga i Nya Zeeland.

Bucklands Beach Intermediate

Måndagen den 1 november besöker vi Bucklands Beach Intermediate, BBI, i ett av Aucklands yttre villaområden. Skolan har över 750 elever fördelade på 25 klasser i två (!) årskurser, årskurs 7 och 8.

Vi välkomnas med en maorisk välkomstcermoni, pōwhiri, där även vi besökare får sjunga en sång.

Katie Dickinsson går i årskurs 7 och är vår guide under dagen.

Efter en intensiv dag kan vi konstatera att BBI är en fin och väl fungerande skola. Byggnaden är väl underhållen och alla yttre ytor är noga skötta. Eleverna vi möter är alla artiga och hjälpsamma. De visar stolt upp sin skola och sina skolarbeten.

Skolan har sedan många år arbetat mycket med ICT och vi ser datorer (macar) i varje klassrum, ofta med en elev framför dem. Det finns ett trådlöst nätverk som är öppet för alla elever och skolan nyttar Knowledgenet för att förse alla elever med en ePortfolio.

Länkar:
http://www.bbi.school.nz/
http://www.foxedu.co.nz/2010/11/swedish-visitors/

Rösjöskolan besöker Nya Zeeland

Fredagen den 29 oktober åker jag tillsammans med mina bitr rektorer Jonas och Ulla W till Nya Zeeland för att besöka vår vänskola Chapel Downs i Auckland. Jag kommer att skriva några rader på bloggen och förhoppningsvis även skicka med några bilder.  Flygresan framför oss startar på fredag 14.30 och efter ett stop på 12 timmar i Bangkok anländer vi till Auckland på söndag runt lunch.